Så förbannat douchigt kring Finland v Sverige i vanlig ordning.

Det här jävla doucheriet. Översitteriet. Nu har det hänt igen. Det är allmänt kring landslagsishockeyn det händer. Matcherna i hockey-OS och mot Finland i synnerhet. Det hände 2006 i Turin och det hände 2014 i Sotchi. Skillnaden mot 2006 i Turin mot matchen som nyss tog slut är den explosion av sociala medier som skett sedan dess. Och så naturligtvis det normaliserande av hat som skett sen dess. Hatet mot länder. Hatet mot människorna som bor där i. Hatet mot kulturen du tror dig landet har, även fast du typ aldrig varit där. Finnarna är ju så jävla bakåtsträvande, isolerade och äckliga. Och så super de som jävla svin och blir utåtagerande på fyllan.

Men kan det vara så att ishockeymatcherna mot ”lillebror” (lillebror som krigade i två separata omgångar mot Ryssland, lillebror som har varit självständigt i mindre än hundra år, lillebror som har en avsevärt bättre skola) är en av ytterst få kanaler där nationalismen får härja fritt? Har varenda svensk ett litet inneboende behov av att få vara svensk? För att, det är onekligen så det alltid kännts. Inkludering, mångkultur och ”vi gillar olika” – absolut – men någon jävla gång måste vi ju också få vara svenskar, eller hur? ”Jag är absolut inte rasist, jag har många vänner som är invandrare och skulle aldrig rösta SD, men jag är fanemig stolt svensk, och jag älskar Tre Kronor!”.

I varje fall finns det två (2) saker som går igen år efter år så fort två av de länderna som blandat sig i min ”nationalitet” möts i ishockey. Ett, i svenska medier publiceras det artiklar och krönikor som snuddar vid förlöjligande, förminskning, hat medelst finska medier får koncentrera sig på att försöka rationalisera dessa. Svensk hockeyjournalism är så förbannat nedvärderande mot finnar och det här var första gången i mitt liv som jag enbart läste på finska medier inför matchen.

Två, de få, få gångerna någon faktiskt ifrågasatt detta som en slags rasism får man en näve bisarra argument nerkörd i käften. Man ska typ inte blanda ihop hockey med politik och så är det ju bara på skoj. Typ oftast. Eller, så är det så att rasism, precis som alla diskriminerande maktordningar, kan verka för att diskriminera och hata på precis vem som helst. För att jag är så jävla trött på att bli ifrågasatt när jag säger att jag håller på Finland i ishockey. Jag har till och med fått höra ”och så undrar du varför SD växer” när jag sagt att jag gör det (iofs bara en gång). Jag växte upp under leijonat-tyranni i hemmet, och varför skulle det vara annorlunda när mamma är finsk? Jag har lärt mig att älska Leijonat utav hela mitt hjärta men jag kan ärligt talat säga att Tre Kronor mer eller mindre alltid haft ett bättre lag. Bättre spelare, tränare och ledare, förutsättningar och en längre tradition. Jag har inget emot Tre Kronor och det finns många spelare jag gillar. Men hur mycket adrenalin det nu ändå finns i matcherna står jag inte och ifrågasätter varför folk håller på dem. Och här är det väl även läge att understryka att det är precis lika risigt med finnar som tycker att svenskar är bögar (orkar inte förklara ytterligare hur sjukt det är att "bög" är ett skällsord, men ni förstår gisten). 

Men det är nog en komplexitet väldigt få förstår sig på. En sak är dock säker, vilket är att den rasism och det hat som vädras i samband med att 3kr möter Leijonat är precis lika irrationell som all sorts rasism. Den bygger på att förminska en hel nation och dess invånare baserat på skev världsbild (eller "nordenbild"), förutfattade meningar och framförallt översitteri. Glöm inte bort att man efter kriget i Sverige kunde bygga ishall efter ishall och lägga fokus på att göra ett redan nöjt folk ännu nöjdare, medans man i Finland försökte bygga upp ett ganska fattigt land i spillror. Som Sverige inte deltog i. 

Så, seri-fucking-öst; "Lillebror". Really? 

Tre kronor vann i varje fall matchen, och hatten av, de var det bättre laget. 

Läs också: Hej då, lillebror (ilta-sanomat)