Ett tips på en bra brain teaser till alla nationalister som tycker att nationsgränsen är det heligaste som finns och som avgör vilken sorts människa som finns där bakom:
Tänk er... och håll hårt i folkdräkten nu... att det finns liv på en annan planet. Helt vanliga sköna dudes och dudettes, bara det att de bor på planeten som någon i ett obsevaratorium döpt till X42-9F:31K. Eller typ Rigel 7. TROR NI att de sköna utomjordingarna (iofs rätt skevt uttryck då det har jorden som norm, men) verkligen kommer bry sig om vilka exakta koordinater på den här tjusiga grönblåa planeten som ni föddes på?
Nationalstaten är något människan uppfunnit och som fått sin betydelse i en krigskontext. Den har, när det varit krig mellan olika stater, skapat distinktioner för människor. Särat och hållt isär. På denna sidan vi och på andra sidan fienden. Gränser har kränkts, krig startas och människor slaktats. "För exakt vadå?", kommer säkert Kang och Kodos från Rigel 7 fråga sig.
Det här är en tanke jag burit med mig i hela mitt liv. Hur overkligt priviligerad jag är som fötts inom ett gränsområde där det varit fred, funnits kapital, kunskap och sociala skyddsnät. Det är fantastiskt. Men gör det mig till en bättre människa? Jag tror verkligen inte det. Hade jag fötts om 100 gånger hade jag aldrig hamnat i Sverige igen. Förmodligen inte ens i ett land som hade kunnat ge mig dessa fina förutsättningar.
Just nu brinner världen på väldigt många ställen. Kvinnor och barn riskerar livet varje timme om dygnet. Varför det? De har råkats födas på ett ställe som av olika anledningar gett dom bedrövliga förutsättningar. Är det mitt problem? Nej. Är det deras fel? Verkligen inte. Hade jag velat fly därifrån? Ja. Troligtvis du med. Hade jag längtat tillbaka om jag eventuellt hade lyckats ta mig in genom det nålsöga som är uppehållstillstånd i ett annat land? Jag vet inte. Men förmodligen. Hade jag för varje natt jag spenderat i den värsta av misär drömt om att, likt alla de människor jag ser i filmer och på internet, spelarna i mitt favoritlag eller sångaren i det bandet jag älskar, velat ha ett drägligt liv? Kanske inte ha allt det där de har, men i varje fall kunnat vakna upp på morgonen och tysta min kurrande mage, gå till ett jobb eller till en skola? Jag är rätt så säker på det.
Tänk er då om nationalstaten bara finns på den här planeten. Hur jävla insanely over the top-efterblivna kommer inte våra käna UFO-polare tycka att vi är? Om det är skottlossning i vårt kvarter så springer vi ju därifrån? Varför får vi då inte springa ifrån ett visst område där bomber faller i alla kvarter? Och varför tycker de som har de väldigt, väldigt bra att det är jobbigt att vi vill komma dit de är, och också ha det ganska nice?
Jag tänker drömma om sköna, gröna, enögda aliens som skrattar alla flyktingmotståndare, "invandringskritiker" och rasister i ansiktet. Inte för att jag tror att mänskligheten är tappad. Men för att jag tror att vi just nu genomlider en av mänsklighetens största stolpskott till politiska rörelser.
#NATTLIGAFUNDERINGAR
