Käbbel. Det måste onekligen vara årets ord 2014. Det innehåller massvis med konnotationer men jag ska undvika att reda ut dem. Bromma flygplats, utförsäljningen av den svenska välfärden och budgetjidder kommer alltid vara bakgrundsfrågor för mig när det i förgrunden pågår någonting helt annat.
Frågor som helt ointresserar sig för sossar mot moderater. Borgare mot socialdemokrater. Frågor som helt vidgår vänster-höger.
När 'alla människors lika värde' helt plötsligt anses vara en floskel har något hänt i Sverige. Något vi kanske borde tagit på allvar redan typ 2006, som nu helt plötsligt äter upp oss. Eller dom. Och jag måste få ta mig friheten att placera mig i ett "dom". Jag är inte längre självklar i det "vi", som tidigare ansetts vara den mest centrala komponenten i hur man bygger detta land. Helt plötsligt är jag ifrågasatt. Visst, de säger kanske inte att jag ska härifrån, de säger kanske inte att jag är oduglig eller att jag är underhaltig. Men de säger att jag hela tiden måste förhålla mig till ett system av konventioner - konventioner för vad som är svenskt. Duger jag så duger jag. Gör jag inte det så ligger jag jääääävligt risigt till. Jag är ju trots allt en person som inte hade existerat om inte mitt hemland hade varit "generöst". Fler av mig ska det helst inte bli. Vi är tillräckligt många som vi är.
Och jag vet verkligen vad jag pratar om. Det är det som ibland gör mest ont. Jag är så sanslöst jävla bevandrad i det åsiktskomplex som långsamt växer och växer och gör sitt strypgrepp på Sverige mer och mer smärtsamt påmint. Jag vet vilka de är. De vet vem jag är. Jag vet var de kommer ifrån. Men de vet ju verkligen vart jag kommer ifrån. Och nu är de verkligen här. Och fy satan vad de är ihärdiga i sina poänger. De viker sig inte en tum. Sverige har förlorat sin rasistiska oskuld på riktigt.
2014 var året då jag verkligen var tvungen att börja närma mig min otrygghet på riktigt. Jag har varit tvungen att omvärdera så jävla många av mina principer. En av de har alltid varit att jag är fri. Jag har fått vara vem fan jag velat vara. Dessa tider är, och jag konstaterar detta med det fetaste av obehag, verkligen förbi. Jag kommer hädanefter att behöva hävda mig hela tiden.
Jag är ett problem. Det är ju det de säger. Och sluta säg någonting annat. Jag har en bakgrund som är kostsam, som sliter Sverige i stycken och som skapar rasism, segregation, kriminalitet och alla möjliga andra problem. Det är ju inte problem med system, strukturer eller trösklar. Det är jag som är problemet. Desto färre av mig desto mindre problem.
Sverige, Tyskland och Storbritannien är Europas tre rikaste länder. Förutom paran och kärleken för öl så har de en annan sak gemensamt: de tar emot flest flyktingar och invandrare per capita i hela Europa.
Hoppas 2015 blir ett år då vi firar detta. Det kommer aldrig bli en "politisk fråga" för mig när det handlar om ifall jag hade funnits eller inte. Fatta bara det.
Tack och gott nytt år,
vänliga hälsningar,
Något salongsberusad blatte. Som är trött på att behöva bevisa varför han duger.
