Hej Nima,
Jag har precis
läst ditt inlägg på Avpixlat. Det är förvisso saxat från din blogg men jag
måste anta att det har publicerats med ditt medgivande på Avpixlat. Din text är
oerhört intressant och lämnar i min mening ett bidrag som alldeles för sällan
hörs. Men det som är så synd är att du låter den publiceras på Avpixlat
istället för att låta den vara en berättelse fri ifrån rasismens stamplats på nätet.
För att, alldeles
oavsett hur skarp din berättelse än är, så är den publicerad på en hemsida vars
läsare fullkomligt skiter i ifall du är perser eller arab – så vida du inte
allierar dig med dem. Detta är så synd. För vi är många som i grunden känner
som du. Vi är många som känner oss marginaliserade då diskussioner om
mångkultur alltför ofta handlar om islam och muslimer. Jag är för
religionsfrihet och alla människors lika värde, men jag är inte muslim. Jag har
inte en muslim i släkten. Men jag har en hudfärg och ett utseende som för många
är synonymt med muslim. I synnerhet Avpixlats läsare.
Du har många
intressanta poänger och jag har själv många vänner av iranskt påbrå som dels
delar din bakgrund men även dina erfarenheter. Men när du låter din text
publiceras i den värsta rasistiska pissrännan på internet så kan jag inte annat
än bli besviken. Faktum är att det faktiskt är helt bisarrt att etniskt
icke-svenska icke-muslimer i någon slags hypermarginaliserad bakgrund börjar närma
sig SD:s idékomplex. Det är helt galet och det gör mig så ledsen. För att, käre
Nima, mannen som jobbade på varvet och numera är arbetslös och tänker rösta på
SD bryr sig faktiskt inte om din historia. Och han är SD:s viktigaste väljare,
alldeles oavsett ifall de försöker belysa att en och annan högutbildad röstar
på partiet. Såvida han inte råkar känna till ditt engagemang inom partiet så
ser han på dig som ett problem och kommer kalla iranier och muslimer som samma
skit. Samma cancersvulst som långsamt äter upp Sverige.
Därför blir jag
så ledsen av att fler och fler personer som du kidnappas av den rasistiska
rörelsen, bara för att eran gemensamma nämnare är motståndet mot politisk islam. De
har aldrig upplevt det förtrycket. De har aldrig varit flyktingar. De har
aldrig varit tvungna att fly ett krig och börja om från noll i ett nytt land.
Det är en
overklig smolk i bägaren. En käftsmäll.
